Krönika: "En ladugårdsloges transformation"

Än mindre kunde jag se framför mig hur lokalen gick från att vara en förvaringsplats fylld av damm och hönsskit, till en romantisk kuliss där sorl och skratt från vänner och familj samsades med augustisolens sista strålar, vilka pressade sig genom fasadklädselns glipor och förtrollade putsade kalkväggar med skuggbildningar av björkblad och annan grönska.

När jag väl satt i händelsernas centrum på dagen D, i mitten av honnörsbordet, och blickade ut över lokalen kände jag mig nästan lite vilsen. Ungefär som när en närstående person byter frisyr – man tror knappt det är samma människa. Konturerna är desamma men helhetsintrycket är nytt och oigenkännligt.

Men även om vi, jag och min fru (första gången jag skriver dom raderna), kämpat och slitit med det här bröllopet i princip hela sommaren så hade vi aldrig klarat det utan hjälp. Och ju äldre jag blivit desto mer ökar tiden i värde, därför blir jag extra tacksam och rörd när andra personer investerar sin tid i oss och vårt bröllop. Så ett stort och ödmjukt tack till:

… våra närmsta vänner som ägnat ledig tid åt att pynta, städa, duka och lånat ut prylar. Ja, till och med kommit och bistått med att få elektriciteten att fungera mitt under brinnande skördesäsong.

… toastmaster och toastmadame som planerat och administrerat kvällen. Föräldrar som passat barnen och hjälpt till med trädgårdsbestyr. Kompisar som bistått med material, porslin, dukning, egendesignad öl och mycket annat därtill.

… svägerskor (och fru) som bjöd en magisk sång i kyrkan och som fick mina läppar att vibrera kraftigare än mobiltelefonens alarm en måndagsmorgon 06.20.

… kollegor som hoppat in och skrivit krönika när det egentligen var min tur, agerat smakråd vad det gäller brudgummens klädesval och varit DJ under bröllopsnatten.

Den här listan kan egentligen göras hur lång som helst men vad jag vill belysa här är tiden och dess värde. Kyrkklockorna har tystnat och vardagens hamsterhjul rullar på i sin konstanta takt, men tiden ska fortfarande placeras och investeras, i jobbet och på fritiden.

En anledning till att Science Park Skövde är en rackarns trevlig arbetsplats att spendera dagarna på är att vi är pragmatiska, kreativa och löser det mesta. Men också att kollegor gladeligen ställer upp, eller investerar sin tid om man så vill, i andras uppgifter med syftet att underlätta vardagen och skapa bästa möjliga resultat för vår målgrupp. Den här kulturen finns med oavsett stressnivå eller hur fullbokade kalendrarna än må vara.

Så med ovanstående perspektiv i åtanke är jag säker på att om Science Park Skövde skulle byta bana och arrangera bröllop hade vi gjort det minst lika bra som våra ordinarie uppgifter.

Krönikan är skriven av Gustaf Lexell, affärsutvecklare på Science Park Skövde, och publicerades i SLA
18 september 2024.