Krönika: "Källkritik i sparrislandet"
Mitt i vår trädgård därhemma står ett arv efter pandemin. Det är vårt sparrisland. Eftersom kontoret var stängt under pandemin och det var hemmajobb som gällde var det svårt att få ett riktigt bra avslut på arbetsdagen. I vanliga fall åker man ju hem, men det funkar ju inte på det sättet med hemmakontor. Istället hade jag lite olika projekt som markerade avslutningen på arbetsdagen. En halvtimmes fixande med något som liksom bröt av från jobbet och i detta fall blev det ett sparrisland. En fantastisk investering för framtiden.
Sparris är en perenn växt och det tar ett par tre år att odla fram plantor som tål att man skördar ordentligt. Men det är värt det, det är en väldigt god grillgrönsak och känslan att gå och hämta en alldeles färsk är suverän. Eftersom våra plantor har växt ett tag nu tål dom att bli skördade i obegränsad mängd ända fram till midsommar. Det har varit snålare tidigare år, eftersom det är viktigt att plantorna etablerar sig ordentligt. Första året skulle inga sparrisar skördas. Andra året fick vi skörda en per planta. Tredje året fick vi skörda under en tvåveckorsperiod – en upptrappning med ett år mellan ökningarna alltså. I år är vi framme vid året då vi kan plocka så mycket vi orkar och det lär bli mycket sparris fram till midsommar. Sen är det dags för plantorna att växa till sig och vila över hösten och vintern.
Att det förhöll sig på detta långsamma och tålamodsprövande sätt var inget som jag visste när jag började bygga sparrislandet. Det var kunskap som kom in i huvudet under sparrisresans gång, främst genom två tjocka böcker – “Allt om trädgård” och “Vår trädgårdsbok”. Böcker man litar på, dom är tjocka och har fakta om alla möjliga växter inte bara sparris. Men, man blir ju lite sugen på att veta mer oväntade saker om sparris, saker som inte står i uppslagsverk sådär rakt upp och ner. Så jag frågade min kompis ChatGPT om fem oväntade fakta om sparris. Fyra av fem var inte alls oväntade utan helt i samma linje som i trädgårdsböckerna. Odlingstider, att urinen luktar speciellt efter att ha ätit sparris, att sparris innehåller massa nyttiga ämnen och att det finns sparris i olika färger. Men ChatGPT menade även att Nasa skickade sparrisfrön till Internationella rymdstationen som en del av ett experiment för att undersöka hur växter växer i mikrogravitation.
Nog för att det sker experiment med grödor i rymden, men sparris verkar ju vara jättejobbigt att odla på en rymdstation. Det tog flera år att få bra sparris i trädgården, det borde väl finnas bättre grödor för rymden? Så jag frågade ChatGPT om den kunde utveckla och berätta mer om Nasas rymdsparris. När hände det och hur gick det?
”Jag beklagar, det verkar som om jag har blandat ihop några sanna fakta med mer skönlitterära eller överdrivna påståenden” sa ChatGPT, med förtydligandet att det finns inga kända experiment där sparrisfrön skickades till rymden. Däremot inkluderar rymdforskning ofta odlingsexperiment för att utforska växters beteende i rymdmiljö. I sitt första svar verkade ChatGPT tvärsäker på att det odlats sparris i rymden, men med en kontrollfråga baserad på min magkänsla och (ringa) erfarenhet av sparrisodling visade det sig att den oväntade faktan var falsk.
Kontentan? I en tid där vi har all tänkbar information tillgänglig bara en ställd fråga bort behöver vi vara mer källkritiska än någonsin. Med triviala frågor om sparrisar i rymden är det kanske inte så farligt om det blir fel, men jag kommer helt klart att dubbelkolla svaren från den smarta AI-kompisen i framtiden.
Krönika i Skaraborgs Allehanda
Krönikan är skriven av Marcus Toftedahl, affärsutvecklare på Science Park Skövde, och publicerades i SLA 14 maj 2024.