Krönika: Livet är skönt och skört

Är det fint, ja då tar vi cyklarna och rullar ner till den långa stranden och känner sanden mellan tårna. Jag badar, min kompis nöjer sig med att gå ut en bit i det väldigt långgrunda vattnet. Om det är mulet, som idag, då läser vi, pratar, yogar (en gång hittills), tar en cykeltur eller åker in till Borgholm för lite shopping. Under två dagar i början av veckan fick vi trevligt besök av ett par dansvänner som kom förbi i sin husbil på väg mot Stockholm. De hade gott om plats på den 6 000 kvadratmeter stora tomten. Det blev ett besök med god mat och många skratt, men också djupa samtal om livet. Livet som inte alltid är en dans på rosor eller en raksträcka man bara kan fräsa förbi i 180 knyck. Som till exempel när jag öppnade Facebook och blev iskall i hjärtat.

Mitt i den svenska sommaridyllen nås jag av beskedet att min kusin hastigt avlidit, 54 år gammal. För några veckor sedan fick jag ett liknande besked, då gällde det en före detta klasskompis till mig. När tragedier inträffar får det mig att verkligen reflektera över livet. Det kan vara så skönt, och samtidigt så otroligt skört. Det är en klyscha att vi ska leva ”här och nu”, men det är så sant.

I går kväll satt jag på samma trapp som jag sitter nu och såg ut över tomten och de många ekarna. Plötsligt dök två rådjur upp från ingenstans och vandrade vidare in till grannen på andra sidan den höga häcken. De små söta kaninerna kommer fram varje dag och ekorrarna kilar mellan trädstammarna. Det måste vara ett paradis för dem med ett skafferi av ekollon alldeles inpå knuten. Små fladdermöss har vi också noterat, givetvis fåglar samt en stooor mängd insekter av känt och okänt slag. Jag konstaterar att det är livet, att vi alla har en plats i ekosystemet, och att det gäller att ta vara på de små tillfällena och uppskatta det liv vi fått. Vi vet ju inget annat än att vi har livet just i denna stund. Vad som händer om en minut, en timma eller ett dygn vet vi ingenting om.

Jag vill till sist göra en återkoppling till min förra krönika. Jag skrev då bland annat om att jag har svårt att smörja mig själv på ryggen och att någon borde lansera en ryggsmörjare. Döm om min förvåning när jag på tisdagsmorgonen, samma dag som krönikan publicerats, fick ett samtal från en för mig okänd kvinna. Hon hade läst krönikan, insett mitt ”problem”, och agerade för att lösa det åt mig. Hon hade noterat att jag jobbar på Science Park Skövde AB, letade därför upp mitt telefonnummer på vår webb och ringde mig. Det visade sig att denna ”uppfinning” redan finns på marknaden. Nu har jag två ryggsmörjare, en för vanlig lotion och en för solskydd, och behöver inte ens fundera över att ringa på hos grannen för att be om hjälp. Tack för tipset du okända kvinna!

Krönikan är skriven av Eva Nilsson, administratör på Science Park Skövde, och publicerades i SLA
23 augusti 2022.