Krönika: Mammas nya telefon skapar irritation

Krönika i SLA - Eva Nilsson.jpg

Jag tror inte att mamma tar illa upp om jag skriver att hon är gammal. Hon fyller 90 år nästa gång och det får väl ändå anses som en tämligen hög ålder. Hon bor kvar i sin älskade lägenhet och klarar sig själv med lite hjälp av mig och min bror.

Men… härom månaden var hon tvungen, ja verkligen tvungen, att byta ut sin telefon mot en ny eftersom hennes fasta anslutning skulle tas bort. Inget konstigt med det kanske du tycker, det görs över hela landet. Det är sant, men jag undrar om de som tagit beslutet har funderat hela vägen. Alla förändringar, vilka de än är, är svårare för en 90-åring än för en 40-, 50- eller 60-åring.

Vad är det då som är förändrat?

  • För det första kan mamma bara ha en handenhet i stället för de tre som hon varit van vid; en i varje rum.
  • För det andra är den nya telefonen betydligt mindre och inte greppvänlig. Det betyder också att knapparna är mindre och svårare att ”peta på”, som mamma säger.
  • För det tredje är den svart, vilket gör den svår att upptäcka. Mamma hade tidigare vita handenheter.
  • För det fjärde har den alldeles för många funktioner som är helt onödiga för mamma. Hon behöver bara kunna svara, lägga på och ringa upp.

Jag är såklart helt med på att det finns 90-åringar, till och med 100-åringar, som är tekniskt bevandrade och intresserade av att ha både denna typ av telefon och andra modernare smarta telefoner. Men snälla tillverkare, kan ni göra en modell som är superenkel att använda?!

Vad får det då för följder att mamma har svårt att hantera telefonen? Jo, hon lyckas ibland stänga av den när hon provar flera av knapparna, vilket gör att varken jag eller någon annan kan ringa till henne. Hon kan inte heller ringa ut. Det är tur att jag bor skapligt nära så att jag kan åka dit och kolla vad som hänt när det inte går att komma fram.

Det händer också att hon av misstag låser telefonen och det blir samma resultat: det går inte att ringa ut. Eller också glömmer hon den i ett av rummen och hör inte signalen när hon befinner sig i ett annat. Konsekvensen blir att jag sätter mig i bilen och åker dit, för det är klart att jag blir orolig när hon inte svarar. Jag VET ju att mamma aldrig går ut själv.

Du kanske tänker att mamma inte borde bo hemma? Det är möjligt att många 90-åringar skulle få det bättre på något av våra äldreboenden, men där är mamma otroligt tydlig! Hon vill bo kvar så länge det går. Det kan ju inte vara så att hon måste flytta på grund av att telefonen strular till det för henne!

Förresten är jag rätt så säker på att det inte skulle vara ett godtagbart skäl för att komma åt en av de få åtråvärda platserna på något äldreboende i kommunen.

Så nu vänder jag mig till företagen på min arbetsplats Science Park Skövde. Jag vet att ni är många som ser lösningar där andra ser problem. Jag vet att ni är många som jobbar både nationellt och internationellt och har fantastiskt smarta lösningar på olika typer av utmaningar och problem.

Kan ni, snälla, hjälpa telefontillverkarna att ta fram en handenhet som är tillräckligt stor för att det ska få plats knappar med ordentlig storlek, som är greppvänlig, färgglad och som bara innehåller knappar för att ringa, svara och lägga på? Min mamma och jag kan inte vara de enda som skulle välkomna det.

Krönika i SLA

Krönikan är skriven av Eva Nilsson, administratör på Science Park Skövde, och publicerades i SLA
2 maj 2023.