Krönika: "Tänk nytt – tänk som en råtta!"
De flesta aspekterna i livet tillsammans med djur älskar jag. Åtminstone har fördelarna ett stort övertag gentemot nackdelarna. Visst, en mörk och isande kall januarimorgon är det kanske inte det mest upplyftande att gå ut och fodra, hantera fruset vatten och annat. Men som sagt, fördelarna är desto fler. Som vackra vår- och sommarkvällar när man sitter ute och kan höra hästarna tugga frodigt gräs. Eller när höstdimman kommer smygande och grisarnas tryne förväntansfullt möter en daggvåt mark med allehanda rikedomar gömda under jordytan.
Men nog om romantiserande minnesbilder över betande djur i öppna landskap, för där det finns djur - och således även pellets, fröer och annat foder - kan jag garantera att det finns snabbfotade och inbjudna hyresgäster: Råttor!
Så börjar jakten. Fällor, dofter, gift (ekologiskt, förstås – man är ju en medveten människa). Jag har testat klassiska fällor, blänkande reflekterande band och någon form av ultraljudsapparat som ska få mössen att fly fältet. De verkar dock snarare uppskatta symfonin.
Det är något nedtonande med att bli överlistad av ett djur som väger mindre än en laptop. Men det är också lärorikt. För under dessa sena kvällar med ficklampa, där man försiktigt smyger in i hönshuset som om det vore en slutscen i en Wallanderfilm; då börjar man se vissa likheter mellan dessa innovativa djur och utmaningarna arbetslivet.
Råttorna lyssnar inte. De anpassar sig. De hittar nya vägar. Bygger nya tunnlar. När jag spärrar av en öppning, klättrar de genom en annan. När jag ställer in en fälla, studerar de den, smakar lite jordnötssmör, men undviker utlösningsmekanismen med kirurgisk precision.
Och ju mer jag lär mig om deras beteende, desto mer motvillig respekt får jag för dessa objudna gäster. För låt oss vara ärliga; de är inte bara skadedjur. De är överlevare, innovatörer, problemlösare. De är extremt lyhörda för förändringar i omgivningen, prövar nya vägar, samarbetar när det krävs och tänker alltid några steg längre än undertecknad hinner med. Det slog mig häromdagen, när jag återigen böjde mig ner för att inspektera en ny tunnel bakom gödselplattan: Är det inte exakt den här förmågan vi behöver i vårt samhälle just nu?
Vi lever i en tid där osäkerhet blivit det nya normala. Geopolitiska skiften, teknikskiften, klimatutmaningar och ständiga krav på omställning. Det är som att hela vårt ekonomiska ekosystem blivit ett enda stort gnagarförråd. Och vi som jobbar med entreprenörskap och affärsutveckling, vi ser det dagligen. De som överlever är inte alltid störst, utan är de som snabbast hittar nya vägar när gamla blockeras.
På Science Park Skövde möter vi idébärare som i mångt och mycket agerar som mina nattaktiva fiender. De observerar, anpassar, testar, misslyckas, testar igen och lär sig av varje motgång. Och det är just detta tänk som både näringsliv och offentlig sektor skulle må bra av att omfamna mer. Inte planera femårsstrategier som aldrig realiseras, utan agera med små, smarta iterationer, snabbt, nyfiket och samarbetsvilligt.
Så när jag i morgon kväll ännu en gång smyger runt hörnet med pannlampan, spanande efter spår av små tassar, då vet jag att det inte bara är skadedjur jag jagar. Det är också en sorts acceptans för att liv, arbete och lantbruk alltid kommer med objudna gäster. Frågan är bara hur vi hanterar dem? Jag väljer iallafall att försöka lära mig av dem.
Hiss: Revisorer. När bokslut och momsdeklaration bara händer.
Diss: Vab i maj. Årets säsong är lång …
Krönika i Skaraborgs Allehanda
Krönikan är skriven av Gustaf Lexell, affärsutvecklare på Science Park Skövde, och publicerades i SLA den 14 maj 2025.