Krönika: Livets resa kan ta en vart som helst

Krönika i SLA - Carolina Green.jpg

När jag var omkring 18-19 år hade jag varit med min pappa på någon sorts kundresa i Danmark, som sedan ledde till att hela familjen åkte på semester till kunderna i fråga. Givetvis blev det ju inte bara en vanlig familjeresa utan det slutade med att min käre far bogserade en annan bil i 120 knyck på motorvägen och själv var jag på krogen med kunden.

Det låter mer dramatiskt än vad det var, men det var roligt och det hela slutade med att jag fick reda på att kunderna på något vänster var med och arrangerade Roskildefestivalen och jajamän, visst skulle jag åka ner till festivalen nästa sommar och hej och hå vad kul det skulle bli.

Sen kom jag hem till vardagen och den där festivalen var ett minne blott. Dock kom förstås den där sommaren som ett brev på posten och med den kom också ett samtal från grannlandet i söder. Vips hade jag fått fribiljetter. (Tilläggas bör att det senare skulle visa sig att det inte alls var fribiljetter, vilket vi blev varse när vi strögade runt på stan inne i Roskilde och en arg dansk ringde och gapade om att vi var sena till vårt arbetspass! Vilket arbetspass?!) Jag la på luren igen men lyfte den lika kvickt och fick tag i min vapendragare Emelie. Vi hade en Tysklandsresa inplanerad, för vi skulle hälsa på en vän som skulle ta studenten, men det behöver ju inte hindra en från att stanna till på en festival på hemvägen!

Sagt och gjort. Vi åkte och landade så småningom in på festivalen. Eller det gjorde vi inte, för vi landade in utanför festivalen. Alla som varit på denna plats, vet att man kliver av festivaltåget mitt i själva festivalområdet, men man kommer förstås inte in utan biljett. Pappas kunder skulle möta upp oss med de där fribiljetterna, men ingen av dem svarade i telefon, och detta var ju långt innan powerbanks och dylikt existerade i var mans hand. Paniken steg, värmen var vansinnig och vattnet tog slut långt innan vi fick kontakt. Till sist blev vi upplockade, och sedan avsläppta igen på en pytteliten gräsplätt där vi på något mirakulöst sätt fick upp vårt alldeles för stora tält, med hjälp av grannar som sedan kom att bli goda vänner, samt mirakelmedlet: silvertejp.

Denna resa blev starten på en ny era i livet, vi hade blivit festivalfolk! Det kan låta lite sunkigt och kanske inte något eftersträvansvärt direkt, men då ska ni minsann få veta att festivaler är en utmärkt plats för entreprenörskap.

Här kan både den ena och andra idén födas. Med åren vässades idéerna, mycket till följd av att Roskilde, ett soligt år, är väldigt platt och väldigt varmt och i stor avsaknad av skugga. Det gör att vätska blir svår att kyla över tid. Ett år köpte jag och Emelie en barnpool, en sådan som man blåser upp, tog en hink och öste i vatten från kranarna i den och till sist lade vi ner drickor som vi tyckte behövde kylas. Folk passerade och tittade nyfiket. Aha! Vips hade vi börjat sälja kylda drycker, och vi tog även emot varma drycker som vi mot ersättning bytte mot en kall. Nu tänker du förstås att det bara var alkoholhaltiga drycker som var fog för denna affärsidé, men det stämmer inte. Är man utomhus på en festival från lördag natt till nästa veckas söndag, så är en kall läsk inte heller så himla dumt.

Efter många år på festivaler kom dock annat i vägen, sånt som barn och hus och diverse. Var sak har sin tid kan man tänka och det är ju inte så konstigt. Dock kan jag inte låta bli att tänka att min husbil, som ju figurerat i krönikor förr, kanske skulle må bra av att få se sig om på sydligare breddgrader. Mår en gammal husbil verkligen bra av att bara ha fått se golfbanor (med förra ägaren alltså) och stränder och knepiga ställplatser med mig? Det låter jag ännu vara osagt, för först ska husbilen i fråga hämtas hem från vinterförvaring och piffas till.

Krönika i SLA

Krönikan är skriven av Carolina Green, affärscoach på Science Park Skövde, och publicerades i SLA
18 april 2023.